Min säng hemma i Tierp och min pojkväns.  

Kan inte säga ett men alla gånger jag umgåts med min pojkvän Linus. som första gången vi sågs hela ja log och tänkte wow inombords, sen dess har bara växt i mina ögon, har aldrig,aldrig någonsin haft en sån fantastiskt pojkvän som verkligen får mig och må på topp jämt. Alla ögonblick med honom är älskvärda.

Min älskade, fina farmor. Två år snart, sen du dog. Saknar dig något enormt.  

Idag har jag vaknat, slappat, och ringt lite samtal, och gått på promenad. Har varit ledig idag. Tjoho.

Inte så intressant dag, vad har ni haft för er?

• Är förälskad i världens goaste kille.
• Är Crew i hundra procent party.
• Är självsäker.
• Är galen, på ett bra sätt.
• Är kramsjuk. :D

Hej snyggingar. Nu sitter jag här och skriver i mitt sämsta fysiska mående, hatar smärta och värk. Har dundrande mensvärk, och svin ont i foten, tejpad fot hjälper inte så mkt ändå. Därför ska jag nu kriga mig in i bastun, men innan dess ska jag ta värktablett. Basta är bäst i alla lägen. Kom ihåg de, och var glad och nöjd för vet du vad en björntjänst gör ju ingen glad, vad nöjd med livet som vi lever här. Puss

Hej alla godingar. Nu sitter jag här och tänker på hur jag haft det sen jag åkte upp hit, har varit här över en månad snart, och tiden har gått sjukt snabbt. Jag trodde aldrig, aldrig någonsin att jag skulle vara så bra som jag verkligen är idag på jobbet, jag gick från att gråta, och gära illa mig hela tiden, och inte tog för mig något, till att ta för mig hela tiden, alltid leendet på läpparna och alltid gör mitt bästa. Även fast kollegorna säger att det tycker jag gör ett väldigt, väldigt bra jobb, att jag utvecklats något enormt så känner jag själv den största förändringen, och jag ångrar inte en sekund att jag tog chansen och tog det här jobbet. Visst det är skit jobbigt fysiskt, man blir slut i kroppen mm, och min fot gillar det inte, men trotts de så kämpar jag på. Det handlar inte om hur man har de, utan hur man tar de. Man kan klara nästan allt, det handlar bara om att kämpa. Ingen är proffs direkt utan ,man lär sig under tiden. Jag hade aldrig någonsin jobbat inom hotell och resturange branchen tidigare, visst jag har suttit i kassa, och jobbat som badvakt men inte så här. Är stolt över mig själv att jag tog den här chansen, åkte 120 mil hemifrån, från pojkvän och vännerna och mamma och syrran till ett helt nytt jobb som jag inte hade en aning om hur det skulle gå.

Alltså det jag menar är att man bör våga hoppa på tåget när det går, för man vet aldrig när nästa tåg går, och om det går nåt fler. Våga chansa, för det kan inte bli värre än fel.

Hej alla glada. Hur är det med er?

Dagens planer:

• Vakta lillebrorsan.
• Se film.
• Försöka läsa. Så jag tränar bort min dyslexi
• Försöka bli bättre i foten, genom att gå så lite som möjligt. Jag är bäst på att inte sitta still, de på jobbet har sagt åt mig att tagga ner, och ta det lugnt också på jobbet, men det är en utmaning, så idag är jag hemma och vilar foten, förmodligen i morgon också. Pepp pepp.
• Glöm inte och släck alla lampor mellan 20.30-21.30 för då släcker hela världen ner. Earth hour.